humlan

jag hoppades så innerligt att det skulle gå. att nästa tre år skulle vara på södra latin. att jag skulle få spela teater varje dag. men det gick åt helvete. nu väller besvikelsen ut och tårarna rinner längs kinderna. åh ! jag blir så sur på mig själv. varför ansträngde jag mig inte lite till? om jag bara hade pushat mig till det yttersta hade jag haft betygen som krävts. jag gör det till något större än det är. men jag vet inget annat än det här. det som känns här och nu. jag vill bara falla ihop i ett hörn och hulka. bli kramad och fortsätta hulka.