humlan

jag har öroninflammationsvätska i ena örat och håller huvudet på sne. mina tårar rinner över höger bröst och  faller ner i golvet. jag ville stanna. vill vara där.

"let no routine keep us down
and foe once let not tv
run our lives
so I one day can say true
i have lived once too"

imorgon åker jag till gambia,
tror inte att min kropp och själ kan längta mer härifrån.

jag önskar jag kunde skratta mer åt mig själv, för jag känner mig som ett skämt.