enskede skola

korridorerna, ångest och trygghet. ansiktena, kärlek och hat. efter tio år trodde jag avskedet skulle vara underbart, underbart. tills idag. då insåg jag att det är vad jag känner till som världen, och nu ska jag ut i den verkliga världen, verkligheten. sanningen är att jag är så rädd och nervös att jag blir stirrig och stum. imorgon är sista dagen. jag är inte förberedd.

lämmna ett spår

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0